fredag 3 februari 2017

livet i en liten låda liksom

Jag vaknar helt utsjasad på fredagen. Halsen svider och en blick i spegeln säger.. Oh MY GOD. Jag har ett kort möte med mig själv.

 Ska jag sjuka mig eller inte? Hur går det då på jobbet? Näe det funkar absolut inte. Jag anländer några minuter försenad möts av två till halvt döda kollegor med samma åkomma. Puss och kram det här fixar vi! Dagen flyter på i seg och alvedonintagande anda. När fina kollegan en kvart tidigare än sluttiden säger - Du kan gå nu så sjunker axlarna ner en bit och tanken på att landa hemma i soffan efter en 40 minuters bilfärd blir till en gudomlig känsla.  Då ringer det i mobilen när man är en bit på väg. Hej mamma hämtar du upp mig. Jag hade inte kollat mobilen, fick vända och börja om från början. Minnet var kort jag hade ju sagt att han skulle få åka med mig hem. Hemfärden var på snudd livsfarlig. Snömodd, ishalka och hemlängtan. Kan du stanna till på ICA? Jaaaaaa  Ok jag behöver halstabletter NU!  

Med en fisherman i mun, en tanke på räkorna där hemma och brasan så fungerar man ändå, ända till det sista.  Jag parkerar bilen ser ljusen, ser en bukett i fönstret och konstaterar att livet är helt Ok som i en liten låda faktiskt. 

 Tryggt, fyrkantigt och innehållsrikt. Undrar lite ändå varför jag köpte tulpaner och han illröda nejlikor?

Pia Gstafsson

5 kommentarer:

  1. ja du... kanske han gillar röda nejlikor?
    Fnissar lite bara då jag läste "ska jag skjuta mig eller inte"... vilken tur at jag läste fel!!!!
    Känner igen känslan när man liksom seeegar sig genom dagen, bit för bit och ser mållinjen framför sig...
    Kram och krya på!
    /Maria

    SvaraRadera
  2. Skönt att nådde mållinjen. Krya på dig.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  3. Hej Pia,
    Jag läser igenkännande, det är lättare att gå till jobbet sjuk än att ringa in sig sjuk försöka få till en vikarie, om det nu finns någon. Men tänk hur vi kvinnor är! Vi känner ansvar jobbar i ett kall, och kliver ur sängen proppar i oss diverse preparat för att få bort de värsta symptomerna och sedan jobbar vi en full dag...Haha jag har också ungdomar som vill ha skjuts och får också ofta göra en u-sväng på väg hem från jobbet :-)

    Krya på dig. Hoppas du får chans att vila lite under helgen.

    Kram, Anneli

    SvaraRadera
  4. Känns igen det där!!
    Vikarier växer ju inte på träd direkt...
    Vila nu i helgen och soooov kroppens bästa rehabilitering mot förkylning!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  5. Plikten framför allt, eller hur var det nu? ;-)
    Samma här, jag går till jobbet trots att jag gärna varit hemma ibland när jag vart sjuk. Dumt att smitta andra, jag vet, men hur gör man när man har fullt av kunder som blir besvikna för att jag inte är på plats?
    Krya på dig nu!
    Kram, Ann

    SvaraRadera

Tack snälla för din kommentar! Blir så glad för dina tankar!