Ett litet rött paket...

Tänk vad många det är som kommer och går i mitt liv. Så är det ju när man arbetar med människor. Eller när man är människa för den delen. Jag har svårt för avsked, svårt att släppa iväg dem man delat sin vardag med. Det gäller både vuxna och barn såklart.

 Känner en stor klump av sorg och saknad i magen/hjärtat. Svårt att säga precis var det sitter. Men det känns varje gång man ska ta det där farväl. Det är kanke det att vardagen ändras en smula, man måste hitta nya sätt att handskas med den. Skapa nya relationer och hitta strategier för att det ska flyta på. En mycket god kollega ska nu starta en utbildning så vi kommer inte ses varje dag och skratta, vara arga, trötta, eller kämpa med svårigheter längre. Jag försöker svälja ner den där klumpen i halsen, ja men så svämmar det över lite ändå i bilen på vägen hem.