Aldrig mer på en söndag.

Jag vet inte riktigt vad som är fel med mig, men att åka till IKEA en söndag det är absolut fel. Joho då, i alla fall när det gäller mig. Nej jag vet, jag skulle ju inte åka in till stan men Herre gud man kan väl ändra sig. Ångra sig kan man också. Jag gjorde det så fort jag satte min fot i trappan upp till det stora varuhuset. Tar alltid trappan medans andra trängs i rulltrappan. 

Oj vad mycket folk, överallt sprang det barn och skrek, stimmade, möljde sig fram och jag fick rysningar över hela kroppen. 


Fick nästan panikångest när jag funderade djupare på vad som kan hända i stora folkmassor. Tur att jag hade skrivit en lista på det jag skulle handla. Att strosa runt och få inspiration eller njuta gick absolut inte.  Jag ångrade också att jag inte la ner de coola stora glödlamporna i vagnen.

 Glömde att kika på badrumsmattor för att jag längtade så mycket hem till soffan och lugnet här på landet. Jag fick ändå med mig nya sovkuddar, örngott och underlakan. Nybäddat och fräscht nu med god hjälp av maken.. 

Ett nytt duschdraperi som naturligtvis är för långt, några nya glas och äntligen en köksfläkt var annat som slank ner i varuvagnen. Köerna vid kassorna var superlånga, jag fångade upp en röst bredvid mig som skrek, slog sig på bröstet sa Aj och svor långa ramsor. Ilskan och frustrationen gick inte att ta miste på. Inte heller den diagnos som hen led av eller förmodligen hade i alla fall.  

Här hemma så känner jag efter lite, andas djupa andetag och försöker fokusera. Orken är minimal, hostan är maximal och det surrar och susar i skallen. Min armbåge gör så ont att jag inte ens kan knyta upp skorna utan att ömka mig. Trots alla starka piller som doktorn ordinerat. Det lutar åt en cortisonspruta och några dagars vila. Suck! Fast först Bron. Bästa serien i världen enligt mig.