Onsdag och helgen närmar sig med stormsteg. Jag känner en sorts onödig trötthet i kroppen, en oro och en irritation. När man hakar upp sig på småsaker, när man skäller i onödan och när man tänker knepiga tankar om folk. Kanske dags att stanna upp lite och andas, ta det lite piano som man säger.
Men jag vägrar inse att jag inte räcker till, vägrar ge upp, vägrar att känna mig besegrad av mörkret och hösten. Nej du oktober.. jag ska klara detta så himla galant den här gången, japp det ska jag. Jag sväljer gråten, tar ett djupt andetag.
Att ge sig ut på morgonen i mörkret på PW, att nästan bli överkörd av stressade bilförare (som kanske tänker/ känner likadant som jag) det är en sak som ger mig kraft och endorfiner. Att se mig själv i spegeln på kvällen och känna mig stolt över dagens arbete. Att krama om min tonåring bara för att man har en, även om tonåringar gör mig rysligt upprörd och trött. Det är sånt som håller mig flytande just nu. Att man ibland också får beröm eller ett leende av någon det känns också bra. Även fast jag mest morrar och skäller just nu på allt och alla.
Det är då jag skiter i disken och målar vitt. En fruktlåda ska få nytt liv. ett ljusare och lite annat liv. Det är så man får tänka. När det är som mörkast. Tänka om, tänka nytt, tänka ljust och annorlunda.
Men åååh Pia, visst är det väl så det kan kännas ibland... Jag vill balansera lite av dina negativa tankar genom att säga - du är en fantastiskt fin bloggvän som förgyller vardagen med fina inlägg där klokheten och godheten lyser igenom personen bakom texten. Så det så!!!
SvaraRaderaMånga kramar aka <3
Jag har också saker att måla, 2 trälådor, men tiden räcker inte till.... Det känns som att det är viktigare att packa upp allt efter flytten än att börja måla... ;-)
SvaraRaderaJag känner så väl igen mig! Det är tufft just nu... Jag tankar också energi hos familjen och är glad att jag har dem :) Men trött är bara förnamnet... och egentligen gillar jag ju oktober väldigt mycket. Fina du, jag tar så gärna en fika med dig! Jag slutar 14:30 varje torsdag. Vill du ses någonstans i min lilla by, eller vill du komma hem till mig och fika? Kanske inte funkar så bra för dig ( eller för L när du kommer hem) med våra hundar? Annars får du gärna fika hos mig, men förvänta dig inget hembakt ;) :)
SvaraRaderaKram/Maria
Ja det gör du rätt i. Och krama du din tonåring, det behöver både han och du säkert. Kram Pernilla
SvaraRadera