Det stramar, det drar och det gnolvärker lite här och var i kroppen. Det känns verkligen att man inte är 25 längre. Men jag tror ändå att det är bäst att hålla igång på ett eller annat sätt. Efter höstens ihållande och smärtsamma tennisarmbåge så är jag på banan igen. Fast det tog tid och jag fick tränings råd av en sjukgymnast eller fysioterapeut som det också heter. Jag kör mina powerwalks och step-styrkepass så gott jag förmår.
Fast inte är man i samma form som i forna dagar inte. Något som jag skulle vilja unna mig är en härlig massage, men inte blir det av. Skulle vilja träffa en personlig tränare eller coach för konsultation. Få veta vad min kropp behöver träna och kanske redcordterapi vore något för mig. Här kan du läsa lite mer om det. Jag skulle inte stå ut med smärta dag ut och dag in. Jo om man måste så måste man väl fast jag skulle göra allt möjligt innan jag skulle acceptera det i alla fall.
Jag skulle förmodligen bli knäpp om jag inte kunde röra mig så som jag vill. Därför så vill jag lovsjunga friskvård och ett sunt hälsotänk.
Inte bara fysiskt utan även mentalt. Nu ska jag hoppa i träningskläderna och köra ett härligt och svettigt pass.
Det är många som är stela och ledbrutna, även bland de yngre. Är det kanske så att vi överhuvudtaget rör oss för lite, från barnaåren och framåt.....Men du är flitig. Just nu är jag lite mer stilla än jag brukar men annars lever jag ett väldigt rörligt liv och det är jag väldigt glad för, det känns som om det skulle vara bra! Vi kämpar vidare!
SvaraRaderaAgneta kram