tisdag 28 juli 2015

Bland korn och blåklint.

Sådär ja, nu har det mesta landat och bearbetats en smula. Orden är tillbaka. När det blir kaos i hjärtat så har man ju tusen tankar som sakta men säkert omvandlas till ord fast tystnaden plötsligt är ett faktum. Jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen, så att själva livet får en mening. Att inte gräva ner mig i gyttjan.
 
Maken och jag var nere vid sjön för att hämta lite vass. Vad vi ska ha det till ska jag återkomma med. Fast på vägen dit så blev jag så  hänförd av synen. Blåklint och korn på stora åkrar, jo jag tror det är korn. Stanna sa jag, måste plocka en bukett. Sagt och gjort. Så vackert, så fridfullt och så somrigt.
Tack för alla era fina och tröstande ord, ni ska veta att det är så enormt betydelsefullt för mig. Det stärker och tröstar som bara den.
Nu går vi vidare, skriver nya sidor i livets bok. Jag glömmer inte, jag bara måste fortsätta leva.
 

4 kommentarer:

  1. Hej hej!
    Vilka otroligt fina bilder och vad fint du skriver.
    Å så sorgligt at någon valt at avsluta sitt liv.
    Sånt är alltid chockartat och så så konstigt..tomt o hemskt....
    att känna skuld är nog naturligt men jag är säker p åatt du gjorde vad du kunde...oftast har man ju ingen aning att det är så illa.
    Försåt att det var jobbigt att fira födelsedag men samtidigt är det ju så himla viktigt...just att fira livet och nära o kära... för man kan ju aldrig veta hur lång tid vi får.
    Ta hand om dig fina!
    Kram Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Vill bara förtydliga att det är maken som tagit bilderna. Han passade på att låna min kamera när jag skuttade ut i åkern.

      Radera
  2. Vilka otroligt vackra bilder Pia!

    Beklagar din sorg, massvis av kramar //Jenny

    SvaraRadera
  3. Vilka fantastiska bilder! Han kan, han! Ja du me, förstås!
    Läste ditt tidigare inlägg och vill beklaga din sorg. Jag vet ju också hur skört livet kan vara och det är viktigt att vi tar hand om varandra. Det är också viktigt att vi i alla fall går vidare, även om det värsta händer och det kan kännas omöjligt till en början... Bra att du också tänker så... Jag är säker på att du gjort vad du kunnat för människan ifråga. Du är en fin människa Pia! =)
    Många kramar!
    /Maria

    SvaraRadera

Tack snälla för din kommentar! Blir så glad för dina tankar!