Det sämsta..

 

Livet går upp och ned som en sjuhelsikes berg och dalbana. Om nu helgen var så där makalöst underbar och härlig så var måndagen precis tvärtemot. Totalt värdelös faktiskt. Jag vaknade med en seghet som jag såklart trodde var vanlig måndagströtthet. Orkade knappt ta mig ur sängen. 

 

Nopp jag frös mig igenom dagen på jobbet iklädd fleece, raggsockor och överdragsbyxor. Jorå jag hade vantar också utomhus i alla fall. Tog för skojs skull tempen i örat.. Vi gör så på ungarna när dom verkar vara lite hängiga. 37,7 jo det är feber på mig. I med Alvedon och te, lite cappucino och mera te. satt på rullpallen och försökte fokusera på 18 barn som tjoade och hade måndags sprall i kroppen. Kl. 16.00 när jag checkade ut från mitt arbete så kändes mina 4 mil hem som 8.

 

 

Ska hoppa ner under filten och önska att det var så där bra som i helgen. Önska att alla på jobbet är glada och nöjda, önska att vädret blir bra på vår stora vårutflykt och önska att det kommer bli en superbra vårkonsert på fredag. Att vara hängig och inte må bra, det är det sämsta.