måndag 10 februari 2014

Kämpar på...

Mitt nya liv som heltidsarbetande har så sakteligen landat. Jag försöker så gott det går att få en balans i vardagen. Inte helt lätt, men det går hyfsat. Jag glömmer en del, det erkänner jag. Jag är trött när jag kör hem de ganska så dryga 4 milen i skymning eller mörker. Jag är ju inte 30 längre, inte 40 heller..  Men jag ger inte upp, aldrig!
Jag ska fixa det här, ska klara av att fortsätta träna och vara glad. Fortsätta vara kreativ, fortsätta som vanligt.
 
Jag läser på FB om en gammal vän som fått diagnos Utmattningssyndrom. Jag ryser och undrar om det är värt det. Att man en dag bara slutar att fungera som man brukar, att hjärnan inte är med liksom. Man tänker, det drabbar inte mig! Men det kan det ju faktiskt. Jag blir berörd och betänksam. Ta hand om er, var rädda om er och försök hitta balansen.


3 kommentarer:

  1. Hallå fina Pia! Förstår att det är en omställning att börja heltidsjobb, vet inte riktigt hur mkt du arbetade innan? Och jag håller med, inte lätt att hitta en balans - men HELT NÖDVÄNDIGT! Jag är helt slut i rutan ikväll efter den här dagen, har ägnat mig åt rollspelsinspelning i den utbildning jag går, puh!!!

    Men wow vilken skillnad det blev med köket, såååååå himla fint! Bra val med tapeten, hela köket kändes mycket mer ombonat - snyggt!!

    Många kramar aka

    SvaraRadera
  2. Pia. Det gäller att räcka länge! Med din takt så behöver du nog dra ner på tempot lite. Tänk efter... före. Sköt om dig.

    Tack för dina trösteord till mig.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  3. Var rädd om dig! Vi har bara ett liv och det är nu, och det kan nog vara bra att lägga ribban lite lägre nu när du jobbar mer! Har man väl fått diagnosen Utmattningssyndrom så är det ganska lång väg tillbaka...

    Så fint du har gjort det i köket nu, vilken förändring!! Men som sagt, ta det lite lugnare....
    Kram Gunilla

    SvaraRadera

Tack snälla för din kommentar! Blir så glad för dina tankar!