lördag 31 augusti 2013

En nypa av sol, en nypa hav, en nypa havtornsbär och en liten ängslig flicka.

När man slutar tidigt en fredag så hinner man ut till kusten innan det är kväll. Vi tog husvagnen med och drog iväg. Packade massor med god mat och dryck, kameror, tubkikare och varma kläder. Man vet aldrig om det stormar där ute.
 
Det gjorde det fast bara lite och solen värmde verkligen dom här sista dagarna i Augusti. Min spända axel och värken försvann i ett nafs,  jag slappnade verkligen av där bland alla kobbar och skär.
 
Njöt av ljuset som ligger lågt, njöt av alla färger, ljud och dofter. Stirrade ut över horisonten i timmar medans maken kikade efter fåglar. En sorts meditation skulle jag tro.
 
Dom vågslipade stenarna lockade mig till att vara lite kreativ.
 
En kärleksförklaring till havet, min alldeles egna. Det blev resultatet.
 
Nästa dag gick vi tillbaks till samma ställe,  men satte oss lite högre upp. Då kom det en man och en liten flicka som styrde sina steg till stenen med mitt hjärta på. Oj!...  skulle hjärtat och min kärleksförklaring försvinna nu tänkte jag. Mannen ropade på den lilla flickan som inte riktigt vågade sig fram till vågorna, Kom och titta, ett hjärta och det står hav däri. Han lyfte försiktigt upp flickan, satte henne bredvid hjärtat tog fram sin mobil och fotade av henne där. Kanske han fattade att det betydde något för den som gjort det att det inte skulle få förstöras. Jag satt på avstånd och tittade på, kände en sorts underlig varm känsla i bröstet,  en lyckokänsla. Han sms:ade nog iväg bilden till någon det såg så ut. Sedan stod flickan en lång stund och kastade stenar ut i havet, men inte mina dom fick ligga kvar. Hon var inte längre rädd. Jag hejade i förbifarten men avslöjade absolut inte att det var mitt hjärta där på stenen.
 
 
Sedan plockade jag havtorns bär, inte så många men det blev ändå några dl. Ska koka marmelad av dem. C-vitaminrika och lite sura, men goda ändå. En underbar kväll och en underbar morgon blev det innan himlen öppnade sig. Den så klarblåa himlen förvandlades till ett stort gråsvart moln på bara några minuter. Vi åkte hem igen, fast väldigt nöjda och belåtna.
 
 




5 kommentarer:

  1. Underbara bilder, kan hålla med på alla punkterna ;) Havet är verkligen en lisa för själen, den ultimata, meditativa avkopplingen.
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  2. Vilket underbart inlägg Pia! =) Så vackert beskrivet!
    Å, vet du.. jag kom på den lite galna idén att åka till Fjäderholmarna på fredag, efter jobbet! :) Spelar roll att det bara blir en liten kvälls-sväng, jag får ju ändå uppleva havet och skärgården! Och du har rätt... snart är jag vid medelhavet, men på något sätt är det inte samma... ;)
    Kram fina!
    /Maria

    SvaraRadera
  3. Vilket underbart inlägg Pia! Så fint hjärta, så fina bilder och härlig beskrivning av din tur till havet!
    Kul med din utmaning men 100 träningstillfällen på en månad klarar jag inte. Jag kör på med mina 2-3 i veckan:) Kramar Nilla

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver.
    Så skönt att värken försvann där i den lugna fina miljön. Kram.

    SvaraRadera
  5. Vilken fin glimt av ditt vardagsliv du ger oss! Precis så som det ska vara.

    Ha det fortsatt gott.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera

Tack snälla för din kommentar! Blir så glad för dina tankar!