För si så där 30:e året i rad så testar jag att så och odla luktärter. Fattar inte varför jag envisas eller jo det gör jag egentligen. Jag älskar ju luktärt, de doftar sååå gott och är såååå vackra. Funderar allvarligt på att ge upp nu,Ha Ha! Men varför sparar jag då på frön?
Ja Ja! Känsla var det ju också som det skulle handla om. En mycket klok person sa till mig idag ungefär så här.
-Kvinnor talar och använder sig ofta av känsla medan män tycker till. Du måste tycka mera. Det är en sak som män är bättre på än kvinnor eller kanske mer en sak som män är bra på.
OK! Nu är jag väldigt känslosam, det erkänner jag. Satt just och tittade på en gammal bild på ett fotbollslag där min bror fanns med. Jamen då slår ju känslostormen på för fullt. Tårar i ögonen och den där jäkla klumpen i halsen. Fast jag sväljer, så som jag lärt mig med åren. Tänker lite på hur jag tycker i stället. Övar mig! Sedan läser jag på bloggar om vilsna själar och onödiga sjukdomar. Vad tycker jag då? Fy fan tycker jag men blir ändå känslosam. Jag går ut en stund i min trädgård, pillar lite på blommorna, vattnar och ger av min kärlek.
Tack ändå för de små fina luktärtorna som ändå blev. Ja det tycker jag verkligen, det är en känsla helt enkelt.
Vilket otroligt fint inlägg Pia!
SvaraRaderaDu är en fin människa du...
Jag är också sådär känslig och snörvlar för minsta lilla...jobbigt ibland men mest tycker jag det är positivt att man är känslig och vågar både visa och stå för det.
Kraaaaam Katarina