När molnen skingrar sig lite...

Vaknade med den där "usch jag mår inte så himla bra känslan" Dunkande huvudvärk som startade redan efter gårdagens planeringsdag. Tackade gudarna för att jag valde att avstå från fredagskvällens samkväm eftersom känslan absolut inte var så där toppen. 

Jag tror jag har feber sa jag till maken efter lördagsfrukosten. Tände en brasa,

kröp ner under fleece filten på soffan och petade i mig Alvedon. Gnällde, klagade och suckade otroligt mycket eller onödigt förfärligt mycket. Sov en stund och önskade att det kunnat varit lite varmare där ute.

  Men så plötsligt så skingrade sig molnen, solen värmde och jag gillade läget. Satte mig i solen och njöt av ledigheten, av livet och att få vara mamma till en vilsen tonåring. En som bjudit en annan vilsen tonåring på middag och som ser så där underbart förälskad ut. Mina erfarenheter säger mig att inte ta något för givet. Att ta varje dag som den kommer och njuta lite av allt det fina som händer just nu och just här. 

Att lära sig att molnen skingrar sig lite... bara man har tålamodet att vänta.