onsdag 10 juni 2015

Små pärlor som förgyller vardagen och ett par vita jeans.


Då var det onsdag igen, mitt i veckan dagen som ju är lite av en lill lördag. Undrar faktiskt vart det uttrycket kommer ifrån. Äsch onödigt vetande kanske. I alla fall så var det en härlig dag om man räknar bort tiden på jobbet. Vissa dagar är ju bara sååå himla konstiga och besynnerliga. En sak var bra i alla fall eller kanske två om jag riktigt tänker efter.(att det plötsligt händer mirakler som jag tyvärr inte kan gå närmare in på) Att få ett par vita jeans av en kollega som sitter perfekt.. Ja det är ju verkligen toppen. 
Hemma var det i alla fall superbra. En tonåring som fick betyg, som var stolt och glad. En mamma som köpte tårta och ros för att visa att jag hedrar hans insats. När man kämpat tappert så ska det banne mig belönas och uppmuntras tycker jag. Det är bland annat det föräldrar är till för. Så det så... På lilla bordet i hallen ligger ett armband, inte mitt, inte makens så..
 
Ja, ytterligare en sak att bli stolt över. I bland så känns det som att livet är ett pärlband, ett äkta.
 

 
 

5 kommentarer:

  1. Lill-lördag är ett gammalt uttryck som kommer från pig-lördag, pig-lördag inföll på onsdagen då hon enligt tradition var ledig. Hon jobbade nämligen på den riktiga lördagen. Onödigt vetande ;-) men kommer från Wikipedia.
    Härligt med somrigt vita jeans, fint att ta till under svala sommarkvällar.
    Ha de bäst. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  2. Vita jeans var det längesen jag ägde...borde köpa ett par! Låter som du har en skön vecka Pia!
    Här packas det och skiner solen ute? Har tomten skägg????! Trist att packa och stuva...
    Varm kram till dig,
    Titti

    SvaraRadera
  3. Puss och kram vi ses imorrn! =) =)
    Jag hoppas på att komma iväg vid 12:30, kan vara lite körigt där ibland... Hör av mig om det blir nått knas.
    Har du kvar samma mob.nr? Som slutar på 79? ;)
    /Maria

    SvaraRadera
  4. Du är modig som delar med dig - av det som gör ont, det smärtsamma... Det är en hemsk sjukdom och det är svårt att stå bredvid, som anhörig, känna sig maktlös... Det värsta är när något drabbar ens barn, det kan nog inte finnas något värre tror jag. Och barn är de så länge vi lever, även om de är vuxna.
    Stor varm styrkekram till dig!
    Gunilla

    SvaraRadera
  5. Mirakel låter bra! Mer sånt!

    Vita jeans = sommar!
    Kram Malin

    SvaraRadera

Tack snälla för din kommentar! Blir så glad för dina tankar!