I dag är det 32 år sedan vi stod där vid eken och lovade att älska varandra i nöd och lust. Det är en konst, just det där med nöd och lust. Visst är det enklare att älska i lust, jo så är det men viktigt att även älska i nöd. Vi har haft en del tuffa tider, det ska gudarna veta. Det har varit sjukdomar, elände och sorg, självklart blandat med stor glädje och lycka. Men vi har kämpat på i motgång och i medgång. Vilket jag är djupt tacksam för. I dag kom ytterligare en motgång samtidigt som en medgång. Det är då man inte riktigt vet vilket ben man ska stå på, vart man ska sätta in den kraft man har, den som man tänkt använda till att fira lite. Jag njuter ändå av den fina dagen, av värmen och vår gemenskap. Den har tagit oss ända hit. Vi ska klara av detta också.
Men ååååå woooow 32 år!!!
SvaraRaderadet var verkligen inte illa...vad romantiskt att hålla ihop så länge. Det är häftigt att känslor verkligen finns kvar hela livet och att de faktiskt bara blir starkare med åren.. ♥
Stort grattis!
Å va skoj att du kommer på eventet...då får vi allt se till å hinna prata den här gången..;)
Kram Katarina