Lite vinterfeeling i clubfåtöljen.

Jag fick ett telefonsamtal, inget roligt samtal alls. Hela världen kändes plötsligt tung och trist, den som nyss var så himla bra, lätt och rolig. Jag försöker då skapa harmoni här hemma, springer hysteriskt runt och städar, plockar och pyntar. Jag hade ju tänkt göra det idag men nu blev det på ett annat sätt. Ett hystersikt och nervöst sätt. Lite smått galet om ni förstår vad jag menar, för att skingra tankarna, eller för att sortera kanske.

Fåtöljerna behöver livas upp lite så jag testar med guld först. Ja lite bättre blev det fast inte i sinnet. Varför? Varför? Gnager det i mitt huvud. Jag kan inte berätta för det är så väldigt privat och känsligt, men jag måste bara få ur mig lite. Svära lite hjälper det? Gråta? Nej inte nu jag vill inte... Jag svär!

 

Sedan hämtar jag de röda tulpanerna och den röda vinterpläden. Jag behöver värme och ljus. Kärleksfärgen kanske hjälper... Klumpen i magen löser upp sig lite grann. En snabb kopp kaffe med maken som känner likadant, som måste jobba idag. Sen kan vi prata när han kommer hem i kväll.

 

 

Jo det hjälpte lite, men bara lite.

Så! Då var det klart bara tomten som fattas eller? (Skojar ändå mitt upp i eländet) fast det blev lite väl juligt. Nåja. Det får vara så ett tag. Nu ska jag försöka ta mig i kragen träna lite och göra helgen så trevlig som det bara går.  Allting ordnar sig till slut, för det måste det. Vägen dit är bara så förbaskat krokig och lång.